Eva Tjörnebo & Viskompaniet - Klara stjärnor
Klara sjärnor är Eva Tjörnebos tredje utgåva - och nog det sägas att tredje gången säger sanningen.
Receptet är för all del det gamla vanliga - visor av blandat slag och så en liten kompgrupp.
Vi som har "Å längtat haver jag" från 1994 och "..och liksom vinden fri" från 1998 vet hur slipstenen dras.
Ändå är detta något nytt. Här ser jag en klar utveckling, en fördjupning och en sammanväxning inom gruppen.
Eva är förstås samma rena, klara röst som förr, samma exakt diktion, samma varsamhet
och stilkänsla också när materialet tar en sväng mot drängstugan. Visan får s a s stå på egna ben och tolkningen hålls alltid kort.
Men - jag tycker mig notera ett på samma gång lättare och djupare sätt att förhålla sig till visorna.
Kanske Evas livserfarenhet kommer fram i denna ökande innerlighet? Samtidigt är det uppenbart
att Eva och kompgruppen Viskompaniet har vuxit samman. Man litar på varandra,
man bidrar med sitt och står tillbaka för att ge rum åt någon annan -
och resultatet är förtjusande omväxling men också sant musikaliskt, nyanserat samspel.
Också här noterar jag samma charmiga blandning av återhållsamhet för
att låta musiken gå i blom - och de här småsakerna , detaljerna som visar att musiken får leva och grabbarna är med hela tiden.
Inte utan orsak har kompgruppen fått några egna spår.
Kort sagt - en underbar visskiva.